Julen över

Då var julen över för denna gång. Julen spenderade vi i Karlstad, först hos Winstons mormor sen hos hans morfar. Haft en lugn och skön jul med en massa god mat och en jädrans massa godis. Inga grönsaker förrän 2015 här inte. Trodde inte vi skulle få någon snö, men det fick vi. Som kallast hade vi minus 19,6. Fy fasen!

Posted in Jul

Dagen före dopparedagen

Julafton imorgon, känns verkligen inte som att det är julafton imorgon. Detta året har julstämningen verkligen inte infunnit sig. Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske för att det känns mer som att det är vår ute än vinter. Snön lyser med sin frånvaro. Termometern visar plus. Inte ens i Karlstad har vi snö. Hade verkligen sett fram emot att få fira en vitjul. Men men, vi får satsa på nästa år.

I år är det första julen på 4 år som vi är hemma i Karlstad och firar jul. Julen kommer firas hos mamma för att sedan fortsätta på juldagen ute hos pappa. Denna julen är nämligen lite speciell då det är Winstons första jul.

Så ikväll ska vi jobba lite på att få julstämningen att infinna sig 🙂

Lillkillen börjar bli stor

DSC_0269

 

Tiden springer iväg så här vid jul. Lillkillen blev 3 månader den 15 dec och jädrar vad det händer grejer! Redan som nyfödd var han bra på kontakt och han har varit väldigt med, men nu märker man att han är ännu mer med, nu med hela kroppen, från topp till tå. Han skrattar, griper tag i saker ordentligt, börjat att testa olika tonlägen samt sin röst, nästan hålla huvudet alldeles själv, sitta upp med hjälp av stöd, rulla från rygg till mage och lyfta upp huvudet och det viktigaste av allt sova hela nätter! Woop woop!

Igår var vi till BVC, dags för 3-månaders vaccinationen. Första vaccinet var tydligen en höjdare då detta innehöll en jädra massa socker. De andra två var däremot ingen höjdare! Två sprutor, en i vardera ben, vilket resulterade i en väldigt olycklig liten bebis. Däremot gav de honom de två sprutorna samtidigt vilket var väldigt smart! Jag trodde nämligen att hon skulle ge honom en i taget. Så jag blev väldigt positivt överraskad när vår barnmorska gick och hämtade en kollega som gav den andra, tre, två, ett och så var allt över. När Winston kom på att det gjorde ont var de sedan länge färdiga. Sist vi vägde honom låg hans vikt på 5,8 kg och igår låg den på 6,5 kg. Stora killen! Tur att en själv inte har samma viktuppgång 😉